Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagor - Sagornas moral
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårt för en ung flicka och framför allt för en, som är kär,
att icke få se sin älskade eller att icke känna hans namn eller
veta, vad det är för ett ställe hon förts till — det har dikten
använt, när den i antikens sista mytbildning formar en sådan
sägen som den om Amor och Psyke. Vilket samspel av
sagomotiv! Den yngsta av trenne systrar, som naturligtvis är den
vackraste, så skön, att hon väcker skönhetsgudinnans avund
— hon dömes att sättas på klippan, ett jungfruoffer till
vidundret, alldeles som Andromeda, sedan föres hon till Amors
borg och blir hans brud och njuter all livets lycka natt och
dag. Men under hela dagen plågas hon av ensamhetens
trollmakt och om natten av förbudet att icke få se honom.
Systrarna, vilka naturligtvis äro avundsjuka och lömska, komma
och locka henne att trotsa förbudet. Sedan följa hennes fall
och ånger, hennes färd till underjorden för att hämta
skönhetsmedlet eller krukan med skönhetssalvan. Åter möter här
ett förbud: att öppna krukan, ett prov på hennes karaktär,
som hon icke består, eftersom hon låter sig lockas av sin
nyfikenhet liksom Pandora i fråga om asken. Men till det
samspel av sagomotiv, som finnes i denna berättelse, har
diktningen fogat räddningen genom Amors förbarmande —
ett drag, som är buret av högre idéer.
Eller är det hennes rena själ, som likväl gjort henne
förtjänt av belöningen, trots allt vad hon förbrutit? Även
denna form av nåd känner sagan till.
Ty sagans yttersta tanke är likväl icke den torftiga, att det
blott är litenheten och svagheten det kommer an på eller den
tröstlösa utsikten, att allt beror på slughet och list. Sagan
söker djupare och finner också något större.
Det finns något i människans natur, något på bottnen av
hennes själ, som sagan drar fram och aldrig tröttnar att tala
om, och som den alltid till sist tillerkänner priset.
Bäst är det uttryckt i sagorna om de tre — det må vara tre
bröder eller tre systrar — med den orubbliga rollfördelningen.
De egenskaper, som världen ger och kräver, dem ha de båda
äldre syskonen alltid. Är det fråga om män, äro de stolta,
starka och tappra, i regeln dessutom kloka. Rör det sig om
kvinnor, äro de åtminstone så vackra, att de taga sig bra ut,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
