Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
små rynkorna i ögonvinklarna, de klara blå ögonen
fingo en nästan färgkraftig värme, hela ansiktet
tycktes smälta, de tunna läpparna, nyss bistert slutna,
blevo lika älskliga som Sarah Bernhardts, då hon
formar ljud till ord.
Denna sista blick på kapten West gjorde ett så
egendomligt intryck på mig, att jag ertappade mig
själv med att vänta, att — jag vet inte vilka ord
av hittills ohörd välvilja och visdom skulle falla
från hans läppar. Men han uttalade sitt banalaste
beklagande över den försenade avgången med en
röst, som framkallade ny överraskning hos mig.
Den var låg och blid, nästan för låg, men ändå klar
som en klocka och färgad av en svag brytning från
New-England.
»Och här är den unga damen, som är skuld till
dröjsmålet», avslutade han, i det han presenterade
sin dotter. »Margaret, det är mr Pathurst...»
Hennes behandskade hand dök hastigt fram ur
rävskinnet för att möta min, och där stod jag och
såg in i ett par gråa ögon, som allvarligt och stadigt
riktades på mig. Den bringade en alldeles ur
fattningen, denna kalla, genomträngande, forskande
blick. Icke som om den varit utmanande, men den
var så överlägset affärsmässig. Ungefär som man
skulle se på en ny kusk, som man stod i begrepp att
städsla. Jag visste inte då, att hon skulle följa med
på resan och att hennes nyfikenhet på den man,
som skulle bli hennes medpassagerare i ett halvt
år, därför var helt naturlig. Hon förstod genast
situationen, och hennes läppar och ögon smålogo,
medan hon talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
