Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingerfärdighet, ett raffinerat charlataneri, som förde icke
allenast dess dyrkare utan även dess utövare bakom
ljuset.
Kort och godt, jag gick ombord på Helsingör,
emedan det var lättare att göra det än att låta
bli; men allt annat var lika olycksbådande lätt.
Det var förbannelsen i den belägenhet, vari jag
råkat. Det var därför jag, då jag steg upp på
Helsingörs däck, halvt hade lust att säga till
dem att behålla mitt bagage kvar, där det var,
och ta avsked av kapten West och hans dotter.
Jag tror nästan, att vad som bestämde mig var det
välkomnande, gästfria leende miss West gav mig,
då hon gick direkt över däcket till salongen, och
medvetandet, att det måste vara riktigt varmt och
godt i salongen.
Mr Pike, styrmannen, hade jag redan träffat, då
jag besåg fartyget i Erie-dockan. Han smålog, ett
stelt, stramt leende, som måste ha varit påkostande,
men gjorde ingen min av att trycka min hand, gav
sig genast till att ropa kommandoord till ett halvt
dussin blåfrusna unga och gamla karlar, som rusade
upp någonstädes ur fartygets mellanparti. Mr Pike
hade druckit. Det var tydligt. Hans ansikte var
pussigt och blekt, och hans stora gråa ögon voro
vassa och blodsprängda.
Jag stod där och såg med växande nedslagenhet,
hur mina tillhörigheter kommo ombord, och
okvädade min viljesvaghet, som hindrade mig att uttala
de få ord, varigenom det kunde ha blivit slut på
detta. Vad det halva dussinet karlar beträffade,
som nu höllo på att bära bagaget akterut till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
