Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bagaget, såg jag endast en vid namn Henry, en
sexton års yngling, som i någon ringa mån liknade
min föreställning om sjömän. Han hade kommit
från ett skolskepp, berättade styrmannen mig, och
detta var hans första oceanresa. Hans ansikte var
markerat, livligt som hans kroppsrörelser, och han
uppbar sina sjömansaktiga kläder med sjömansaktigt
behag. Han var i själva verket, som jag sedan
skulle komma underfund med, den ende sjömanslika
varelsen både för- och akterut.
Den egentliga besättningen hade ännu ej
kommit ombord, men väntades i varje ögonblick,
tillkännagav styrmannen med en olycksbådande grimas.
De, som redan funnos ombord, voro hoprafsat
folk, som tagit hyra i Newyork utan bemedling av
sjömanshusets ombud. Och hurudan själva
besättningen kunde vara, det visste Gud allena — sade
styrmannen. Pysslingen, han som var halvt japan
(eller malaj) och halvt italienare, var en duktig
sjöman, fastän han haft hyra på ångbåtar, och detta
var hans första resa på ett segelfartyg.
»Vanliga sjömän?» fnös mr Pike till svar på en
fråga. »Så’na ha vi inga. Landtkrabbor! än se’n
då? Varenda bondtölp och kofösare är en duktig
sjöman nu för tiden. Men så ä’ de ansedda och
avlönade därefter. Kofferditjänsten är alldeles åt
helvete. Det finns inga sjömän längre. De dogo
allesammans för många år se’n, innan ni ännu var
född.»
Jag kände, hur styrmannens andedräkt luktade
simpel whisky. Men han raglade icke och visade
inga tecken till att vara berusad. Icke förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
