Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efteråt fick jag veta, att hans talförhet var
någonting ytterst ovanligt och framkallad av sprit.
»Det hade varit en Guds nåd, om jag hade dött
för många år se’n», sade han, »hellre än att leva
och se sjömän och skepp försvinna från sjön.»
»Men Helsingör lär ju vara ett av de
präktigaste...», invände jag.
»Det är hon... nu för tiden. Men vad är hon?
En förbannad lastdragare. Hon är inte byggd till
att segla, och om hon vore det, fanns det inga
sjömän, som kunde sköta henne. Herre Gud, våra
gamla snabbseglande clippers! När jag tänker på
dem! Våghalsen, Fallande stjärnan, Flygfisken,
Sjötrollet, Hjorthunden, Harvey Birch, Bläsanden,
Havsormen, Norrskenet! Och när jag tänker på de flottor
av teclippers, som brukade lasta i Hongkong och
segla i kapp på de östra farvattnen. En grann syn!
En grann syn!»
Jag var intresserad. Här var en man, en karl
med liv i. Jag hade ingen brådska att gå in i
hytten, där jag visste, att Wada höll på att packa
upp mina saker, så att jag gick av och an på
däcket tillsammans med den väldige mr Pike.
Väldig var han på allt vis, bredaxlad, grovlemmad och
drygt sex fot lång, fastän han hängde med axlarna.
»Ni är en präktig karl att se på»,
komplimenterade jag.
»Har varit, har varit», mumlade han dystert, och
nu kände jag åter whiskylukten.
Jag kastade en förstulen blick på hans seniga
händer. Varje finger var som två av mina. Hans
handled var som bägge mina.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
