Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då jag kom ut från teet i salongen, var
bogseraren Britannia i sikte. Det var det fartyg, som
skulle bogsera oss utför Chesapeake-viken till havet.
Då jag styrde kosan föröver, såg jag att besättningen
nu kördes ut från skansen av Sundry Buyers, som
alltjämt klämde sig på magen med händerna. En
annan karl hjälpte Sundry Buyers att fösa ut
sjömännen. jag frågade mr Pike, vem mannen var.
»Nancy — min högbåtsman — är han inte
läcker?» blev svaret jag fick, och av styrmannens sätt
att uttala ordet var jag säker på, att »Nancy» var
menat som gyckel.
Nancy kunde ej ha varit över trettio, fastän han
såg ut, som om han hade ett mycket långt liv
bakom sig. Han var tandlös och dyster och långsam
i sina rörelser. Hans ögon voro skifferfärgade och
grumliga, hans slätrakade ansikte var sjukligt gult.
Smalaxlad, med insjunket bröst och hemskt urgröpta
kinder såg han ut som en man i sista stadiet av
lungsot. Hur litet liv Sundry Buyers visade, tycktes
Nancy ha ännu mindre. Och detta var
högbåtsmännen! Högbåtsmännen på det vackra amerikanska
segelfartyget Helsingör. Aldrig hade någon av
mina illusioner så ynkligt fått bita i gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
