Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag klättrade uppför stegen på sidan om
förkajutan (vilken, som jag upptäckte, innehöll
skansen, kabyssen och hjälpmaskinrummet) och gick ett
stycke på bryggan till en plats vid förmasten, där
jag kunde iakttaga besättningen, medan den hivade
upp ankaret. »Britannia» var kommen, och vi höllo
på att ge oss i väg.
En stor del av besättningen sysslade med
ankarspelet eller hade andra göromål i fören. Den
egentliga besättningen utgjordes av två vakter, vardera
på femton man. De voro nära fyrtio män, men
sådana män! De voro modfällda och livlösa. Det
fanns ingen kläm, ingen fart, ingen driftighet. Varje
steg eller rörelse var en ansträngning, som om de
varit lik dragna ur kistan eller sjuka släpade från
lasarettssängarna. Sjuka voro de —
whiskyförgiftade. Utsvultna voro de och klena av undernäring.
Och värst av allt, de voro idioter och dårar.
Jag tittade upp på det kaotiska tågvirket, på
stålmasterna, som reste sig och uppburo stora rår av
stål, som voro anbragta allt högre och högre, tills
stålmaster och rår avlöstes av spensliga sparrar av
trä, medan tågvirke och stag förvandlades till en
fin spets av spindelväv mot himlen. Att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
