Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan jag tändt min cigarrett, drev jag i väg
föröver, där arbetet pågick. Över mitt huvud
skymtade otydliga segelduksmassor i stjärnljuset. Man
hade satt till segel och gjort det långsamt, efter
vad jag kunde förstå, jag som endast var den
ömkligaste nybörjare i sådana saker. Formlösa manliga
gestalter i långa rader halade i tågen. De halade
under mulen tystnad, men den allestädes närvarande
mr Pike röt order och lät svordomar hagla från
alla håll över deras eländiga huvuden.
Att döma av allt vad jag hade läst hade väl aldrig
ett skepp i gamla dagar löpt ut till havs så
melankoliskt och liknöjdt. Snart kom mr Mellaire för att
hjälpa mr Pike med arbetets ledning. Klockan var
ännu inte åtta på kvällen. Folket tycktes ej känna
till alla tacklingens enskildheter. Ibland, då
högbåtsmännens lama kommandoord ej hade hjälpt, såg
jag någon av styrmännen rusa fram till relingen och
sticka den rätta tågändan i händerna på karlarna.
De här, nere på däck, voro antagligen de
hopplösa. Att döma av rop och diverse ljud fanns det
andra uppe till väders, sannolikt de, som åtminstone
voro litet sjömanslika, sysselsatta med att kasta loss
seglen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
