Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tåg, som jag anade funnos där. Nej, tänkte jag,
jag hade ingen lust för denna resa. Hela dess
atmosfär var obehaglig. Först var det de kalla
timmar jag väntade på piren. Och så att miss West
kommit med. Och denna besättning av brutna män
och galningar. Jag undrade, om den sårade greken
i midskeppskajutan ännu låg där och babblade och
om mr Pike ännu hade sytt ihop honom, och jag
hade alldeles klart för mig, att jag inte ville åse
ett sådant fältskärsjobb.
Till och med Wada, som aldrig varit ombord på
ett segelfartyg, hade sina tvivel angående resan.
Likaså stewarden, som hade tillbragt större delen
av sitt liv på segelfartyg. För kapten West
existerade ingen besättning. Och vad miss West
beträffade, var hon så avskyvärdt robust, att hon ej
kunde annat än vara optimist i sådana fall. Hon
hade alltid levat; hennes röda blod sjöng endast
för henne, att hon alltid skulle leva och att intet
ondt någonsin kunde hända hennes stolta
personlighet.
Jag kände minsann till det röda blodet. Mitt
tillstånd var sådant, att miss Wests rödblodiga hälsa
var en ren förolämpning mot mig — ty jag visste,
hur tanklöst och hänsynslöst sådant blod kunde vara.
Och i minst fem månader — mr Pike hade ju velat
slå vad med mig därom om ett skålpund tobak eller
en månads hyra — skulle jag vara instängd på
samma fartyg som hon. Så sant som livssaft är
livssaft, lika säkert skulle jag, innan resan var slut,
vara plågad av hennes försök att fånga mig i sina
kärleksgarn. — Förstå mig rätt. Min säkra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
