Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eländigt, begärde hon förklaring. Jag talade om
min nässelfeber och visade henne utslaget på mina
handleder.
»Ert blod behöver tunnas ur och avkylas»,
förklarade hon genast. »Vänta en minut. Jag skall se
till, vad man kan göra för er».
Och därmed var hon borta och nere och tillbaka
igen i en handvändning med ett halvt glas vatten,
vari hon rörde ner en teskedfylla cremortartari.
»Drick det här», befallde hon, som om det varit
den naturligaste sak i världen.
Jag drack. Och klockan elva på förmiddagen kom
hon upp till min stol på däck med en ny dosis av
medikamentet. Hon gav mig också en uppsträckning
för att jag tillät Wada ge Possum kött. Det var av
henne Wada och jag fingo veta, vilken dödssynd
det var att ge en liten valp kött. Vidare meddelade
hon Possums reglemente och matordning inte
allenast till mig och Wada, utan till stewarden,
timmermannen och mr Mellaire. Mot de båda senare var
hon i synnerhet misstänksam, emedan de åto för
sig själva i den stora akterhytten och Possum lekte
där, och hon gav ogenerat uttryck åt sina
misstankar, midt i ansiktet på dem. Timmermannen
mumlade förläget och på bruten engelska
försäkringar om sin oskuld både i det förflutna, det
närvarande och framtiden, medan han ödmjukt
skrapade med sina stora fötter framför henne. Mr
Mellaires försäkringar voro av samma innehåll, men de
framfördes med en hovmans lena behag.
Med ett ord, Possums diet väckte en riktig storm
i Helsingörs vattenglas, och då den var över,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
