Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade miss West etablerat denna särskilda kontakt
med mig och ingivit mig en känsla av, att vi rådde
om valpen gemensamt. Jag lade senare på dagen
märke till, att det var till miss West som Wada gick
för att hämta föreskrifter om, med hur mycket varmt
vatten han skulle späda ut Possums kondenserade
mjölk.
Lunchen stärkte mina goda tankar om kocken.
På eftermiddagen tog jag mig en promenad till
kabyssen i fören, för att göra hans bekantskap,
Han var kines i alla avseenden, så länge han teg,
men dömde man bara efter hans tal, var han
engelsman. Hans tal var faktiskt så kultiverat, att jag
nästan kan säga, att det hade Oxfordbrytning. Han
var också gammal, drygt sextio — femtionio sade
han själv. Tre saker hos honom föllo särskilt i
ögonen: hans leende, som tog i anspråk hela hans
slätrakade asiatiska ansikte och hans asiatiska ögon;
hans jämna, vita, fulländade tänder, som jag tog
för falska, tills Wada upplyste mig om motsatsen,
och hans händer och fötter. Det var hans löjligt små
och vackert modellerade händer, som kommo mig
att betrakta hans fötter. De voro också löjligt små
och mycket nätta, nästan sprättaktigt chausserade.
Vi hade lämnat av lotsen vid middagstiden, men
Britannia bogserade oss till fram på eftermiddagen
och släppte oss ej, förr än oceanen utbredde sig
framför oss och land var ett dunkelt streck i väster.
Nu, då vi lämnade bogseraren, gjorde vi vår
»avfärd» — d. v. s. tekniskt började nu vår resa,
fastän vi tillryggalagt drygt tjugufyra timmars väg från
Baltimore.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
