Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ungefär då vi kastade loss, stod jag lutad mot
relingen i aktern och tittade föröver; då kom miss
West fram till mig. Hon hade varit sysselsatt där
nere hela dagen och hade nyss kommit upp, som hon
sade, för att få en munfull luft. Hon betraktade
himlen i drygt fem minuter med förståsigpåaremin,
sedan sade hon:
»Barometern står mycket högt — 30:60. Den här
lätta nordliga brisen kommer inte att räcka länge.
Det blir antingen vindstilla eller också nordostlig
storm.»
»Vilketdera skulle ni föredra?» frågade jag.
»Stormen naturligtvis. Den hjälper oss från land,
och då blir jag fortare kvitt den plågsamma
sjösjukan. — »Ja», fortfor hon, »jag är sjöstark, men jag
lider förfärligt i början av varje resa. Ni kommer
förmodligen nu inte att få se mig på ett par dagar.
Det är därför jag har haft så brådtom med att
komma i ordning först.»
»Jag har läst, att lord Nelson aldrig kunde
övervinna sin böjelse för kväljningar till sjöss», sade jag.
»Och jag har sett far sjösjuk ibland», svarade hon.
»Ja, och några av de starkaste, mest härdade
sjömän jag någonsin har sett.»
Nu slöt mr Pike sig till oss och upphörde för ett
ögonblick att oavbrutet gå av och an för att jämte
oss luta sig mot akterrelingen.
Många av besättningen höllo på att dra i taljor
och tåg nedanför oss på mellandäck. För mitt
oerfarna öga föreföllo de mindre förtroendeingivande
än någonsin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
