Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utanför Heads, förr än det började blåsa upp och
vi begynte minska seglen. Och sedan gjorde vår
besättning underverk. Kommer ni ihåg mr
Harding? Siles Harding?»
»Tror jag det!» utbrast mr Pike entusiastiskt. »Det
var en karl, det — och ändå måste han ha varit en
gammal man redan då.»
»Ja, det var en förskräcklig karl», lade hon till
och fortfor i nästan vördnadsfull ton: »Och en
underbar man.» Hon vände sig till mig. »Han var vår
styrman. Besättningen var sjösjuk och eländig och
grön. Men mr Harding fick in Lalla Rookhs segel
ändå. Vad jag ville tala om för er, var detta:
»Jag stod i aktern alldeles som nu, och mr
Harding lät en hop av de där eländiga sjuka karlarna
beslå undre märsseglet. — Hur högt kunde det
vara över däck, mr Pike?»
»Låt mig se... Lalla Rookh.» Mr Pike tystnade
för att beräkna. »Låt oss säga hundra fot.»
»Jag såg det själv. En av de nya sjömännen, en
lösdrivare, och han måste redan ha varit ute för mr
Harding, ramlade ner från undermärsseglets rå. Jag
var bara en liten flicka, men för mig såg det ut som
säker död, för han ramlade från lovartssidan av rån
rakt ner i däck. Men han föll i storseglets buk, så
att han hejdades i fallet, slog en kullerbytta och
hamnade nere på däck, oskadd och på fötterna.
Och han hamnade tätt bredvid mr Harding, vänd
emot honöm. Jag vet inte, vem som blev mest
överraskad, men det var visst mr Harding, ty han stod
där som förstenad. Han hade väntat, att karlen
skulle slå ihjäl sig. Men det hade inte karlen. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
