Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastade en blick på mr Harding, tog sedan ett vildt
skutt upp i riggen och klättrade direkt upp till
märsrån.»
Miss West och styrmannen skrattade så hjärtligt,
att de knappast hörde mig säga:
»Häpnadsväckande! Tänk en sådan nervskakning
för den där gasten, att ramla i dödens käftar så
där.»
»Han skulle nog ha blivit värre skadad av Silas
Harding, tänker jag», inföll mr Pike med ett nytt
skratt, vari miss West instämde.
Nå, allt det där var godt och väl. Livet ombord
var ju sådant, och att döma av vad jag sett av vår
nuvarande besättning, var sträng behandling
nödvändig. Men att en ung fin dam som miss West
skulle känna till sådana saker och vara så
hemmastadd med denna sida av livet ombord, det var inte
fint. Det behagade mig inte, men det intresserade
mig, det tillstår jag, och gav mig en säkrare blick
för verkligheten. Det härdade emellertid ens
känslor, och jag tyckte inte om att tänka mig miss
West så härdad.
Jag såg på henne och kunde ej undgå att lägga
märke till hennes fasta, fina hud. Hennes hår var
mörkt, likaså hennes ögonbryn, som sutto ganska
lågt över hennes långlagda ögon. Hennes ögon voro
gråa, en varm grå färg, och mycket bestämda och
öppna i sitt uttryck, intelligenta och livliga. På det
hela taget uttryckte hennes ansikte kanske
övervägande ett stort lugn. Hon tycktes alltid vara i
vila, i fred med sig själv och den yttre världen. Det
vackraste hos henne var ögonen med sina mörka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
