Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårfransar. Men det beundransvärdaste var
hennes näsa, mycket rak och ett litet grand för lång,
vari den liknade faderns. Men näsryggens och
borrarnas fulländade modellering gav ett obeskrivligt
intryck av ras och fullblod.
Hon hade en känslig, intelligent och ädel mun —
inte så ädel i fråga om form, ty den var mera vanlig,
men ädel i fråga om tolerans och energi och då hon
skrattade. Hela hennes friskhet och livfullhet låg i
hennes mun och ögon. Hon visade sällan sina tänder,
då hon smålog, ty därtill tycktes hon egentligen
använda ögonen, men då hon skrattade, visade hon
sina starka vita tänder, jämna, icke barnsligt små,
utan just de normalt och kraftigt formade tänder
man kunde vänta sig hos en så frisk och normal
kvinna som hon.
Jag skulle aldrig ha kallat henne vacker, men ändå
hade hon många av ingredienserna i kvinnlig
skönhet. Hon hade färgens hela skönhet, ett vitt skinn,
som var friskt vitt och framhölls ännu mera av de
svarta brynen och ögonfransarna och det mörka
håret. Och på samma sätt framhöllo hårets svärta
och hyns vithet hennes ögons varma gråa färg.
Pannan var halvhög och halvbred och alldeles slät. Där
funnos inga linjer eller antydningar till linjer, som
vittnade om nervositet, dagar av nedslagenhet eller
nätter av sömnlöshet. Å, hon hade alla kännetecken
på den sunda kvinnan, som aldrig oroar sig i onödan
och vars alla kroppsliga funktioner försiggå
automatiskt och utan att mekanismen gnisslar.
»Miss West har uppträdt för mig som riktig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>