Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
feberaktiga inbillning representerade han hela den galna,
hjälplösa, idiotiska besättningen. Naturligtvis kunde
jag fara tillbaka till Baltimore. Jag hade gudske
lov råd att tillfredsställa mina nycker. Mr Pike
hade ju sagt mig, till svar på en fråga, att han
ansåg Helsingörs dagkostnader under resa
uppgå till två hundra dollars. Jag hade råd att betala
två hundra om dagen eller två tusen under de dagar
som kunde åtgå till att föra mig i land igen, till
en lotsångare eller något annat fartyg på ingående
till Baltimore.
Jag var nu alldeles besluten att gå ned och väcka
kapten West och meddela honom mitt beslut, men
då dök en annan fråga upp: Alltså är du, tänkaren
och filosofen, den världströtte, rädd för att gå till
botten, att dö i mörker? Bah! Min stolthet
räddade alltså kapten West från att bli störd i sin
sömn. Naturligtvis skulle jag fortsätta med
äventyret, om det kunde kallas något äventyr att segla
rundt Kap Horn med en skeppslast dårar och idioter
— och ännu värre, ty jag kom ihåg de tre
babyloniska och semitiska, som hade väckt mr Pikes
vrede och som hade skrattat så ohyggligt tyst.
Nattens tankar! Sömnlösa tankar! Jag sköt dem
ifrån mig och gick ner, genomisad av kölden. Men
i navigationshyttens dörr mötte jag mr Mellaire.
»En härlig natt, sir», hälsade han mig. »Skada,
att vi inte ha litet vind, som kan hjälpa oss från
land.»
»Vad tror ni om besättningen?» frågade jag efter
ett ögonblick eller så.
Mr Mellaire ryckte på axlarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
