Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tåg högt uppe i luften en djävulskör av gällt pip
och gnissel. Men ändå, genom detta vanvettiga
oväsen trängde kapten Wests röst, tydlig, mjuk
som musik och kraftig som ärkeängelns kallelse
till domen. Och ,den bar föreskrifter och bud till
mannen vid ratten och till mr Pike, som stod i
vatten upp till -midjan nedanför oss. Och mannen vid
ratten lydde, och mr Pike lydde, röt och fräste
order till de arma omkringrullande satarna, som
turvis rullade omkring och lydde honom. Och som
rösten var, sådan var också ansiktet. Detta
ansikte hade jag aldrig sett förr. Det var
bebådelse-ängelns ansikte, kyskt av visdom, lugnt och
strålande av makt. Det var kanske lugnet, som
frapperade mig mest av allt. Det var likt lugnet hos en.
varelse, som hade strävat igenom kaos för att
hug-svala stackars av havet utslitna män med det glada
budskapet, att allt var godt. Det var icke
stridsmannens ansikte. För min uppjagade inbillning var
det ansiktet av en, som dvaldes bortom elementens
kamp och blodets glupska tvedräkt.
Samuraien hade kommit i blixt och dunder,
ridande på stormens vingar, vägledande den jättelika,
arbetande Helsingör i hela hennes otympliga
klumpighet, böjande dessa hjälplösa skaror av
mänskliga varelser efter sin vilja, som var visdomens
vilja.
Och medan den underbara Gabrielsrösten teg och
männen utförde hans befallningar, stod kapten West
där helt oberörd och kallblodig, mera hög och
spenslig och aristokratisk än någonsin i sin våta
oljerock, och lade sin hand på min axel och pekade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
