Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjortonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och nu håller en annan av dem på att arbeta i min
hytt med terpentin och blyvitt. Jag har fått veta
hans namn. Det är Arthur Deacon. Han är den
bleke mannen med de förstulet sneglande ögonen,
som jag lade märke till den första dagen, då
besättningen drevs upp ur skansen till ankarspelet
— den man, som jag så utan betänkande
rubricerade som giftblandare. Nog ser han så ut.
Jag frågade mr Pike, vad han tänkte om den
mannen.
»Vit slavhandlare», svarade han. »Måste rymma
från Newyork för att rädda sitt skinn. Han kommer
att fraternisera med de tre andra skurkarna, som
jag gav en skopa ovett.»
»Och vad anser ni om dem?» frågade jag.
»Jag håller en månads hyra mot ett skålpund
tobak, att polisen i Newyork håller på att spana efter
dem just nu. Jag skulle vilja ha de pengar, som
vissa personer ha betalat ut i Newyork nu för att
få dem ur vägen på en tid. Å, jag känner till
följet.»
»Tjuvband?» frågade jag.
»Någonting ditåt. Men jag skall randa deras
smutsiga skinn. Jag skall randa dem. Mr Pathurst,
den här resan är knappast börjad än, och det dröjer
länge, innan det gamla kadavret har spelat ut sin
roll. Jag skall nog hålla dem stången. Jag har
överlevat styvare karlar än de bästa vi haft ombord
på den här skutan. Och jag skall nog överleva
åtskilliga av dem, som tro, att jag är ett gammalt
kadaver.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
