Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTONDE KAPITLET.
Hur jag har sovit? Det är härligt att känna sig
som en normal människa igen — tack vare miss
West. Varför kunde ej kapten West eller mr Pike,
som båda äro erfarna män, ställa diagnosen på min
åkomma? Och så hade jag ju Wada. Men miss
West måste däran — återigen grubblar jag över
kvinnans problem. Det är just en sådan händelse
bland miljoner andra, som tvinga tänkaren att hålla
sin blick riktad på kvinnan. De äro verkligen
människosläktets mödrar och upprätthållare.
Hur jag än smädar miss Wests rödblodiga
levnadslust, måste jag böja mitt huvud för att hon
har givit mig nytt liv. Hon är praktisk, förståndig,
förslagen, sprider trevnad och bygger nästet mjukt,
äger alla de oroande egenskaperna hos den blindt
driftbestämda människosläktets Moder, men jag
måste i alla fall erkänna, att jag är ytterst tacksam
för att hon är med. Om hon ej varit med på
Helsingör, skulle jag nu ha varit så utmattad av brist
på sömn, att jag skulle ha bitit mig själv och
stortjutit, lika fånig som någon av de fånar vi ha
ombord. Och där ha vi det nu — kvinnans eviga
mysterium. Man kanske inte kan stå ut med henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0134.html
