Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det är i alla fall ett faktum, nu som förr i
världen, att man inte kan reda sig utan henne. Men
beträffande miss West hyser jag en varm
förhoppning, nämligen att hon inte är någon suffragett.
Det skulle vara för mycket.
Kapten West är kanske en samurai, men han är
också mänsklig. Han var verkligen litet generad i
morse på sitt reserverade och behärskade sätt, då
han beklagade, att jag råkat ut för ohyra i min
hytt. Han tycks ha en stark känsla av gästfrihetens
plikter och anse sig som min värd på Helsingör,
och fastän han glömmer, att det finns någon
besättning, glömmer han inte min bekvämlighet. Av hans
fåordiga beklaganden framgår det, att han ej kan
förlåta sig själv för att han så tanklöst accepterat
den oriktiga diagnosen av min åkomma. Ja,
kapten West är en verkligt human man. Han är ju
också far till miss West med det fina ansiktet och
den bastanta kroppen.
»Gudskelov att det där är klart,» utbrast miss
West i morse, då vi träffades på akterdäck och
jag hade berättat henne hur härligt jag hade sovit.
Och då nu denna episod med den nattliga
mardrömmen var utagerad, eftersom det praktiskt taget
ej var något vidare att göra åt saken, sade hon:
»Kom nu med och se på hönsen.»
Och jag följde henne framåt järnbryggan till taket
av midskeppskajutan för att se på den enda tuppen
och fyra dussin feta hönor i fartygets hönsbur.
Medan jag följde efter henne och mitt öga njöt
av hennes livskraftiga gång, där hon gick framför
mig, kunde jag ej låta bli att tänka på, att hon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
