Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
segelgarn sydde hans sjömanssvepning. En av dem
hade sin högra hand insvept i bomull och bindlar.
»Blev han också sårad?» frågade jag.
»Nej, sir. Han ,är segelmakare. Det äro de båda
två. Han är mycket skicklig. Yatsuda heter han.
Men han hade nyss haft blodförgiftning och låg på
sjukhus i Newyork i halvtannat år. Han vägrade
bestämt att låta dem amputera. Han är bra nu,
men handen är död utom tummen och pekfingret,
och han håller på att lära sig sy med vänstra
handen. Han är den skickligaste segelsömmare man
kan träffa på till sjöss.»
»En dåre och en rakkniv passa inte bra ihop»,
anmärkte jag.
»Den har gjort fem matroser otjänstbara»,
suckade mr Mellaire. »O’Sullivan själv och Christian
Jespersen borta, Andy Fay och Pysslingen och juden.
Och resan har knappt börjat än. Så ha vi Lars med
det avbrutna benet och Davis, som ligger sjuk på
allvar — ja, snart äro vi så få, att vi måste ta bägge
vakterna till hjälp för att sätta ett stagsegel.»
Medan jag talade helt nyktert med mr Mellaire,
blev jag emellertid upprörd — icke för att vi hade
döden ombord. Jag har stått för länge vid mina
filosofiska kanoner för att ta mig hårdt av döden
eller av mord. Vad som gjorde intryck på mig var
den ytterliga, dumma bestialiteten i hela saken. Till
och med mord — mord av någon anledning — kan
jag förstå. Det är fattbart, att människor döda
varandra av lidelse, kärlek, hat, patriotism, religion.
Men detta var något helt annat. Här var det ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
