Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt platta och sneda ansikte och sina jämmerliga,
ynkliga chimpansögon hade fått det olyckliga
infallet att fälla något oförskämt yttrande i skydd
av mellandäckets mörker. Men mr Pike där uppe
vid räcket hade ögonblickligen hört, vem syndaren
var. Det var då explosionen försiggick. Den
olycklige Larry, som sannerligen är hälften djävul och
helt och hållet barn, hade då blivit arg och svarat
ännu oförskämdare, och styrmannen hade
ögonblickligen kommit över honom gom en orkan och
gjort fast honom med handklovar vid
mesannagel-bänken.
Jag inbillar mig, att mr Pike härvid tänkte litet
på Larry och minst tio gånger så mycket på Kid
Twist, Snabel-Murphy och Bert Rhine. Jag vill inte
påstå något så orimligt som att styrmannen skulle
vara rädd för dessa banditer. Jag tvivlar på, att ihan
någonsin vetat, vad rädsla är. Å andra sidan är jag
säker på, att han väntar sig obehag av de där
karlarna och att det var för deras skull som han
statuerade ett exempel på Larry.
Larry kunde inte stå ut mer än en timme i järn,
och då tog hans djuriska dumhet överhand över
den rädsla han möjligen kunde ha känt, och han
ropade upp till styrmannen att komma ner och
släppa honom lös, så att de fingo drabba ihop i ett
ärligt slagsmål. Mr Pike kom genast med nyckeln
till handklovarna. Som om Larry hade den minsta
utsikt att rå på den fruktansvärde gamle mannen!
Wada berättade, att Larry bland annat hade blivit
av med två framtänder och fick ligga i sin koj
hela dagen. Då jag träffade mr Pike på däck efter
168
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
