Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skälmaktighet och skrattlust är väckt, tycks hon knappt vara
tretton. Jag skall föresätta mig att fråga kapten
West, vilket år Dixie stötte samman med den där
flodångaren på San Franciscos redd. Med ett ord,
hon är den normalaste, sundast naturliga kvinna
jag någonsin känt.
Ja, och hon är kvinnlig, fastän hennes hår, hur
hon än kammar det, alltid är lika slätt och korrekt
som allt annat hos henne. Å andra sidan motväges
denna ständiga slätkamning av de friheter hon
tillåter sig i sin klädsel. Hon uraktlåter aldrig att vara
kvinna. Hennes kön och dess lockelse är alltid
närvarande. Hon äger kanske höga kragar, men aldrig
har jag sett henne i en sådan ombord. Hennes
blusar äro alltid urringade, så att man ser ett av
hennes största behag, den muskulösa, välbildade
halsen med sitt fina skinn. Jag gör mig själv
förlägen genom att kasta långa, förstulna blickar
på hennes bara strupe och antydningen till axeln
med sitt fina, fasta hull.
Att gå och hälsa på hönsen har utvecklat sig till
en regelbunden vana. Åtminstone en gång om
dagen göra vi promenaden på bryggan till
midskeppskajutans tak. Possum, som nu är konvalescent, följer
med oss. Stewarden passar på att vara där för
att ta emot instruktioner och avlägga rapport
angående äggavkastningen och de många hönsens
värpförmåga. För närvarande värpa våra fyra dussin
höns två dussin ägg om dagen, med vilket rekord
miss West är mycket nöjd.
Hon har redan givit de flesta av dem namn.
Tuppen är naturligtvis Petter. En mycket brokig höna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
