Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men för att nu komma tillbaka till oss själva.
Var och en av oss, som sitter på herrebänken akterut,
är en blond arier. Uppblandade med tio procent
degenerade blonda, äro de återstående nittio
procenten slavar i fören, som arbeta för oss, brunetta.
De gå ej under. Enligt Woodruff skola de ärva
jorden, icke på grund av sin duglighet till att styra
och härska, utan tack vare sitt hudpigment, som
sätter deras vävnader i stånd att stå emot solens
härjningar.
Och jag ser på oss fyra vid bordet — kapten
West, hans dotter, mr Pike och mig själv — alla
ljushyade, blåögda och dukande under, ehuru vi
styra och befalla, som våra fäder före oss, ända tills
vår typ dör ut på jorden. Nåja, vår historia är
stolt, och om vi än äro dömda till undergång, ha vi
i vår tid trampat alla folk under våra fötter, tuktat
dem till lydnad, lärt dem styra och bott i palats,
som vi med vapenmakt ha tvingat dem att bygga
åt oss.
Helsingör avspeglar detta i smått. Den bästa
maten och alla rymliga och vackra hytter äro våra.
I fören är en svinstia och en slavfålla. Som en kung
tronar kapten West över alla. Som en
krigshövitsman utför mr Pike sin kungs vilja. Miss West är
en prinsessa av det kungliga huset. Och jag? Är
jag icke en rentier av fin familj, som lever på min
fars bedrifter och gärningar, medan han på sin tid
tvingat tusental av de lägre typerna att bygga upp
den förmögenhet jag njuter av?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
