Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han slingrade och vred sig med infernalisk
förtjusning och slog den åter på nosen och lät den
hoppa.
Det blev för mycket för mig, och jag tog till
reträtten -—■ låtsades naturligtvis, att det var tråkigt
eller hade förlorat sitt intresse för mig, och i min
tankspriddhet bar jag det ännu klappande hjärtat
i min hand.
Då jag kom upp på akterdäck, såg jag miss West
med sin sykorg komma ut genom navigationshyttens
babordsdörr. Däckstolarna stodo på den sidan, jag
smög mig därför bort till styrbordssidan för att
obemärkt kasta överbord det ohyggliga föremål jag gick
och bar. Men det hade torkat på ytan i den
tropiska hettan och, alltjämt invärtes pulserande,
fastnat vid min hand, så att det blev ett dåligt kast. I
stället för att klara relingen slog det emot
nagelbänken och låg sedan där i skuggan, och då jag
öppnade dörren för att gå ner och tvätta mig om
händerna, såg jag med en sista blick, att det låg
och pulserade, där det hade fallit.
Då jag kom tillbaka, klappade det ännu. Jag
hörde ett plask i vattnet midskepps och förstod, att
skrovet kastats överbord. Jag gick ej omkring
navigationshytten och slöt mig till miss West, utan stod
där förhäxad av denna syn: hjärtat, som slog i
den tropiska hettan.
Högljudda skratt från sjömännen tilldrogo sig min
uppmärksamhet. De hade klättrat upp på relingen
och betraktade någonting nere i sjön. Jag följde
deras blickar och såg något häpnadsväckande. Den
för längesedan urtagne hajen var icke död. Den
195
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
