Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugutredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rörde sig, den samm, den välte omkring, och
alltjämt ansträngde den sig att komma ner från
havsytan. Ibland sköt den ner så djupt som femtio eller
hundra fot, men fastän den kämpade för att komma
ifrån ytan, steg den alltid dit upp igen. Varje
sådant misslyckat försök att undkomma framkallade
vilda skrattsalvor från matroserna. Men varför
skrattade de? Saken var sublim, förfärlig, men icke
komisk. Inte sant? Vad är det för skrattretande
i att se en av smärta förvildad fisk rulla hjälplöst
på havets yta och utsätta sitt tomma inre för solen?
Jag vände mig bort, men då kommo nya rop mig
att titta dit ner. Ett halvt dussin andra hajar hade
visade sig, mindre, nio eller tio fot långa. De angrepo
sin hjälplöse kamrat. De sleto honom i stycken,
de förintade honom, slukade honom. Jag såg den
sista slamsan av honom försvinna i deras buk. Han
var borta, styckad, begravd i eget släktes
levande kroppar och började redan undergå
matsmältningsprocessen. Och ändå låg där i skuggan av
nagelbänken det otroliga, vidunderliga hjärtat och
fortfor att slå.
196
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
