Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjugusjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är den ej rent paradisisk, ty Possum blir förfärligt
rädd, då vår sida är läsidan och sjöarna bryta sig
och slå mot ventilglasen. Då blir den lilla stackaren
elektrisk ända ut i hårtopparna av skrämsel, kryper
ihop och morrar hotande och gnäller nästan på
samma gång bevekande åt stormodjuret där utanför.
»Far känner sjön», sade miss West till mig i
eftermiddag. »Han förstår den och älskar den.»
»Eller också är det vana», föreslog jag.
Hon skakade på huvudet.
»Han förstår den. Och han älskar den. Det är
därför han har givit sig till sjöss igen. Hela hans
släkt före honom har varit sjömän. Hans farfar,
Anthony West, gjorde fyrtiosex långresor mellan 1801
och 1847. Och hans far, Robert, seglade på
Nordvästkusten före guldperioden och var kapten på
några av de snabbaste Kap-Horn-clippers efter
upptäckten av guldet. Elijah West, hans farfars far,
var kaparekapten under revolutionen. Han förde
den armerade briggen »Nya Försvaret». Och till
och med längre tillbaka i tiden vora Elijahs far och
farfar kaptener och ägare till kofferdifartyg, som
företogo äventyrliga långfärder.
»Anthony West förde 1813 och 1814 »David
Bruce» med kaparebrev. Han ägde halva fartyget,
Gracie & Söner den andra hälften. Det var en
tvåhundratonsskonare byggd i Maine. Hon förde en
lång adertonpundare, två tiopundare och tio
sexpundare och seglade som ett troll. Hon bröt sig igenom
blockaden utanför Newport och gav sig i väg till
Engelska kanalen och Biscayabukten. Och vet ni,
fastän hon bara kostade tolv tusen dollars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
