Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vi ha sackat akter över. Ratten är all right, men
fartyget lyder inte.»
Samuraiens Gabrielsröst klingade. »Hårdt över!»
ljöd hans mjuka rop genom stormen till mannen vid
ratten. »Hårdt över, sir», lydde rorsmannens svar,
ansträngt, kväft av blåsten, knappt hörbart.
Nu ljungade blixtarna framför oss, bakom oss,
på alla sidor, och badade oss i ljus flera minuter å
rad. Och hela tiden bedövades vi av åskans
oavbrutna dån. Det var en trolsk syn — högt upp i
luften det svarta skelettet av spiror och master, från
vilka seglen tagits bort; längre ner matroserna, vilka
klängde sig fast som jätteinsekter, då de arbetade
med beslagsejsingarna; under dem lyste de få ännu
tillsatta seglen spöklikt vitt och hemskt i den
tragiska belysningen, och nederst syntes på
Helsingörs däck och brygga och kajutor ett trassligt kaos
av flygande trossar och klumpar och grupper av
vacklande, halande människovarelser.
Det var ett stort ögonblick, då ovädret kastade
sig över oss med hela vår massa, med last och
rigg, med våra mot himlen strävande master två
hundra fot över vårt huvud. Och där stod vår
herre och husbonde som i flammande eld, spenslig,
likgiltig, orubblig, med två män under sig — en
av dem en mördare — till att föra vidare och
verkställa hans vilja, och med en skara oduglingar och
klena stackare till att lyda denna vilja och hala,
och dra och med uppbjudande av hela sin
kroppskraft manövrera vår flytande värld, så att den skulle
uthärda elementens raseri.
Vad som sedan hände eller gjordes, vet jag icke,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
