Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömmande ansikten och klara ögon sågo vi på varandra
och skrattade i den starkt upplysta
navigationshytten.
»Vem kan klandra en för att man tycker om
sjön?» utropade miss West triumferande, i det hon
vred regnvattnet ur sitt hår, som råkat i oordning
under ovädret. »Och sjömännen!» utbrast hon.
»Sjöns herrar! Ni såg min far...»
»Han är en kung», sade jag.
»Han är en kung», upprepade hon.
Och Helsingör lyftes på en hög våg och
vräktes ner på sidan, så att vi slungades mot varandra
och kastades handlöst mot väggen.
Jag sade godnatt till henne nedanför trappan, och
då jag gick förbi den öppna dörren till salongen,
tittade jag in. Där satt kapten West, som jag ännu
trodde vara på däck. Hans ovädersdräkt var
bortlagd, hans sjöstövlar utbytta mot tofflor, och han
lutade sig tillbaka i den stora skinnstolen, med
vidöppna ögon riktade på synerna i den virvlande
röken från en cigarr mot en bakgrund av
salongsväggens vildt gungande vägg.
Det var vid elvatiden i dag som La-Plata-fiaskot
utspelades. I går kväll hade vi haft en riktig
pampero, ehuru en av den beskedligare sorten. I dag
artade La Plata sig att bli ännu värre, men så
upplöste det hela sig i skratt, som om det endast
varit ett kosmiskt skämt. Vinden hade under natten
mojnat så, att vi vid niotiden måste sätta till alla våra
märssegel. Klockan tio gungade vi i död stiltje.
Klockan elva började molnen hotfullt samla sig i
söder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
