Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tjuguåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den mulna himlen sänkte sig över oss. Våra höga
masttoppar tycktes skrapa mot molnen i zenit.
Horisonten drogs samman omkring oss, tills
avståndet knappt föreföll att vara en halv mil. Helsingör
var instängd i en liten värld av dimma och hav.
Blixtarna spelade. Himmel och horisont kommo oss
så nära, att Helsingör tycktes nära att sugas
upp av dem. .
Sedan klövs himlen från zenit till horisonten av
greniga blixtar, och den fuktiga atmosfären blev
hemskt grön. Regnet, som började sakta under en
död vindstilla, växte till en syndaflod av ofantliga
strömmande droppar. Det blev mörkare och
mörkare, ett grönt mörker, och i salongen tände Wada
och stewarden lampor, fastän det var midt på
dagen. Blixtarna blevo allt tätare, tills de alldeles
insvepte fartyget. Det gröna mörkret skalv
oupphörligt liksom av ett eldsken, som stundom genombröts
av våldsamma blixtar. Dessa blevo starkare då
regnet avtog, och vi voro så absolut inspärrade
i denna elektriska malström, att vi ej kunde sätta
någon blixt i förbindelse med sitt särskilda
åskdunder. Hela atmosfären omkring oss skrällde och
flammade. Ett sådant brakande och kraschande!
Vi väntade i varje ögonblick att Helsingör skulle
träffas av åskan. Och aldrig har jag sett sådana
färger under ett åskväder. Medan vi då och då
bländades av starkare ljungeldar, flammade
ständigt ett skälvande, pulserande sken rundt omkring
oss, ibland blekblått, ibland matt purpur, som
upplöste sig i tusen nyanser av lavendelviolett.
Och det fanns ingen vind. Den kom aldrig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
