- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
243

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som stod säker vid dörrposten, började fnittra igen,
medan stewarden flög förbi henne över
salongsmattan bakom henne, omfamnande ett litet skrivbord,
som tydligen ryckts upp med skruvarna ur golvet,
då han gripit tag i det till stöd. Flera sjöar dånade
och brakade mot salongens vägg åt fören till, och
stewarden, som ej fått fotfäste, rutschade tillbaka
över mattan, alltjämt hållande fast bordet för att
det ej skulle ta någon skada.

Jag passade på under lugnare ögonblick och
lyckades praktisera mig ut till trappan, innan nästa serie
av rullningar kom. Och medan jag klängde mig fast
och väntade, kunde jag ej glömma vad jag nyss
hade sett. Jag såg tydligt för mig bilden av miss
Wests sömntunga ögon, hennes hår och allt det
intagande hos henne. En åtråväckande kvinna,
den tanken hamrade i min hjärna.

Men jag glömde allt detta, då jag, nästan
uppkommen, slungades uppför trappan, som om den
plötsligt burit utför. Mina fötter flögo från steg till steg
för att jag skulle undgå att falla, och jag flög eller
föll — föll uppåt — tills jag där uppe hakade mig
fast för livet, medan Helsingörs akter flög mot
himlen på en väldig våg.

Så det stora fartyget kunde dansa! Det gamla
stereotypa uttrycket »leksak» är just det träffande,
ty en leksak var hon, bara en obetydlig spillra av
en leksak i elementens våld. Och ändå, trots denna
överväldigande känsla av mikroskopisk hjälplöshet,
erfor jag en förnimmelse av säkerhet. Samuraien
fanns ju. Styrd av hans vilja och klokhet var
Helsingör ingen lekboll. Allting var ordnat,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0247.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free