Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tag i den! Helvetesskeppet Helsingör! Det blir
trevligt för dem att rota i.»
»Jag har inte sett något helvetesskepp», sade jag
kallt.
»Ni har sett, hur jag behandlas, inte sant?»
svarade han. »Ni har sett det helvete jag råkat ut
för?»
»Jag vet, att ni är en, som mördar med kall
överläggning», svarade jag.
»Det skall domstolen avgöra, sir. Allt vad ni har
att göra är att vittna om fakta.»
»Jag skall vittna, att om jag hade varit i
styrmannens ställe, skulle jag ha hängt er för mord.»
Hans ögon rent av gnistrade.
»Jag skall be er komma ihåg det här samtalet,
sir, då ni har avlagt eden», utropade han ivrigt.
Jag tillstår, att mannen väckte motvillig beundran
hos mig. Jag såg mig omkring i hans trånga,
järninklädda hytt. Under pamperon hade den stått under
vatten. Den vita färgen föll av i stora flagor, och
överallt syntes rostfläckar. Golvet var smutsigt. Hans
sjukdom hade fyllt rummet med stank. Hans
bleckmugg och den odiskade attiraljen efter hans sista
måltid lågo på golvet. Hans filtar voro våta, hans
kläder sura. I ett hörn låg en hög av våta,
smutsiga klädesplagg. Han låg i samma koj, där han
hade dödat O’Sullivan. Han hade vistats månader
i detta usla kyffe. Om han ville leva, måste han
stanna kvar där i ännu flera månader. Och medan
hans råttlika livskraft tillvann sig min beundran,
väckte han på samma gång min avsky och vämjelse.
»Är ni inte rädd?» frågade jag. »Hur kan ni tro,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
