Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du är rutten föröver, men Vår herre håller sin
hand över roret.»
En gång ertappade jag honom med att tala för sig
själv. Det var mera en bön.
»Måtte det bara inte blåsa upp», sade han
oupphörligt. »Måtte det bara inte blåsa upp.»
Mr Mellaire var helt annorlunda.
»Det händer aldrig», sade han till mig. »Intet
fartyg har någonsin gått rundt så här. Pass på vinden
bara. Den kommer alltid farande från sydväst.»
»Men kan inte ett fartyg alltid smyga sig rundt?»
frågade jag.
»Det är mycket små utsikter», svarade han. »Jag
skall ge er en föreställning om dem. Jag kan hålla
— låt oss säga — ett skålpund tobak, att vi inom
tjugufyra timmar bara gå med överbramseglen. Jag
håller tio skålpund mot fem, att vi inte ä’ väster om
Horn om en vecka, och efter vår resa går mellan
femtio grader och femtio, håller jag tio pund mot
fem, att vi om fjorton dagar inte kommit upp till
femtionde graden i Stilla havet.»
Vad kapten West beträffar, satt han, sedan Le
Maires faror voro övervunna, där nere med sina
toffelskodda fötter utsträckta framför sig och rökte
en cigarr. Han hade ingenting alls att säga, fastän
Margaret och jag jubilerade och överbjödo
varandra i djärva förhoppningar under hela den andra
hundvakten. — —
Och i morse hade vi lugnt hav och svag bris, och
Kap Horn låg nästan rakt i norr om oss på bara sex
mils avstånd. Här voro vi nu tvärs för det och med
god västlig fart.
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
