Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i det han svängde sig om på klacken och gick ifrån
mig.
I navigationshytten höll kapten West på att dra
på sig sina höga sjöstövlar. Det skulle ha sagt mig
allt, om där också -ej funnits någon barometer, men
barometern var ganska vältalig. Kvällen förut hade
den stått på 30. 10. Nu var det 28. 64. Till och
med under pamperon hade den ej stått så lågt.
»Det vanliga Kap-Horn-programmet», smålog
kapten West mot mig, där han stod i hela sitt smärta och
smidiga behag och sträckte sig efter sin långa
oljerock.
Jag kunde ändå knappast tro det.
»Är det mycket långt borta?» frågade jag.
Han skakade på huvudet och hejdade sig, då han
ville säga något, för att i stället med en åtbörd
uppmana mig att lyssna. Helsingör rullade oroligt,
och utifrån kom det mjuka, dova dånet av seglen,
som tömde ut sin luft mot master och tackel.
Vi hade knappt pratat i fem minuter, förr än han
åter lyfte upp handen. Denna gång krängde
Helsingör litet och fortfor att kränga, medan den
tilltagande vindens visslingar började vakna i riggen.
»Det tar till», sade han.
Och sedan hörde jag mr Pike ryta sina
kommandon, och i mitt hjärta upptäckte jag en växande
respekt för Kap Horn—Likudden, som sjömännen
kalla det.
En timme därefter lågo vi för babords halsar och
gingo för bara focken och undermärssegel. Vinden
hade kommit från sydväst, och vår avdrift förde oss
ner mot land. Kapten West gav styrmannen order
274
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
