Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig i mitt liv gått till väders, och efter det inte
finns något björnhål...»
Hon såg på mig och trodde halvt, att jag skulle
ge tappt, medan jag sträckte ut mina armar efter
oljerocken, som Wada med besvär fick på mig.
Uppe på akterdäck var det storartat och hemskt
och dystert. Universum var omedelbart inpå oss.
Det svepte in oss i storm och flygande skum och grå
skymning. Vårt mellandäck var oframkomligt, och
den, som skulle avlösa rormannen, måste gå över
bryggan för att komma akterut. Klockan var två,
och i över två timmar hade de frusna stackarna
legat där uppe på förrån. De voro ännu kvar där,
trötta, klena, hopplösa. Kapten West steg ut i lä
av navigationshytten och såg på dem i några minuter.
»Vi måste avstå från det där revet», sade han
till mr Pike. »Gör bara fast seglet. Det är bäst att
ta dubbla sejsingar.»
Och med hasande steg, då och då stannande,
medan skummet och böljstänket gick över honom, gick
styrmannen föröver på bryggan för att urladda sin
vrede på ett fyrmastat skepps båda vakter, som
ej kunde reva en fock.
Det är sant. De kunde inte göra det, trots sin
beredvillighet, ty det har jag lärt mig:
besättningen gör sitt arbete bäst, så snart det ges
order att minska segel. Det måste vara
därför att de äro rädda. De sakna mr Pikes järnvilja
och kapten Wests visdom och järnvilja. Jag har
lagt märke till, att de alltid med all den ruter de
kunna åstadkomma utföra varje kommandoord att
minska segel. Därför hålla de till föröver, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
