- Project Runeberg -  Myteriet på "Helsingör" /
282

(1919) [MARC] Author: Jack London Translator: Ernst Lundquist
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skansens svinstia, emedan de sakna järn. Ja, det vill
jag säga, att om ingenting annat hindrat mig från
att »bli det», som Margaret hade talat om, skulle
åsynen av dessa varelser utan järn och ryggrad ha
varit ett tillräckligt skydd. Hur skulle jag kunna
visa mig feg inför deras svaghet — jag, som höll
till akterut, på herrebänken?

Margaret försmådde ej hjälpen av min hand, då
hon klättrade upp på nagelbänken nedanför
kryssmastens vant på lovarts sida. Men det var endast
ett sätt att ta emot en artighet, ty i nästa ögonblick
lösgjorde hon sin vantbeklädda hand från min och
svängde sig tappert ut mot stormen och rundt mot
vevlingarna. Sedan började hon klättra. Jag följde
efter, nästan utan tanke på det betänkliga i detta
tilltag för en nybörjare, så eldad var jag av hennes
exempel och av mitt förakt för den klena
besättningen. Där matroser kunde gå, där kunde jag
gå. Vad matroser kunde göra, det kunde jag göra.
Och ingen samuraidotter kunde slå mig på fingrarna.

Men det gick långsamt. Under lovartrullningen
mot stormen satt man hjälplöst fastspetsad som en
fjäril mot riggen. Vid sådana tillfällen var trycket
så hårdt, att man varken kunde lyfta hand eller
fot. Man behövde ej heller hålla sig fast. Som
sagt, man var fastnaglad av vinden vid riggen.

Genom snön, som började yra, såg jag däcket
under mig allt mindre, till dess ett fall skulle ha
betydt en bruten rygg eller döden, så vida man inte
hamnade i sjön, i vilket fall resultatet skulle ha
blivit en kall drunkning. Och ännu klättrade Margaret.
Utan att stanna praktiserade hon sig ut över den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:36:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/myterietpa/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free