Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphört att finnas till. Men nej. Ur snön, med
vinden, på orörliga vingar, visade sig en stor albatross,
seglande med en fart av åttio, nittio mil i timmen.
Han måste ha varit femton fot mellan vingspetsarna.
Han hade märkt sin fara, innan vi sågo honom, och
svängande sin kropp mot blåsten klarade han sig
ledigt för sammanstötningen. Hans huvud och hals
voro rimmade av ålder eller frost — vi kunde ej
säga vilketdera —, och hans klara pärlögon
betraktade oss, då han for förbi och virvlade bort i en
stor cirkel in i snöyran på läsidan.
Margarets hand grep hastigt min.
»Bara detta var lön för klättringen!» utropade
hon.
Och sedan dök Helsingör ner, och Margarets
hand grep hårdare om min, medan dånet av den
starka västanvindens huserande på vårt däck steg
upp från de dolda djupen.
Lika fort som snöyran hade kommit försvann den,
och som i en blixt kunde vi se fartygets långsmala
form under oss — mellandäcket fyllt av sjudande
vågsvall, bogen begravd i brottsjöar, utkiken, som
för att rädda livet fattat posto så långt tillbaka som
möjligt på förkajutans tak, mötande vindens anfall
med nedböjt huvud, och rakt under oss det
strömmande akterdäcket och mr Mellaire med en
handfull matroser, som satte grundtaljor på rorkulten.
Och vi sågo samuraien dyka fram i lä av
navigationshytten, balanserande med liknöjd säkerhet på
det vansinnigt gungande däcket, i det han tycktes
ge instruktioner till mr Pike.
Världens gråa cirkel hade flyttat sig ut flera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
