Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika fort som jag, i vilket ögonblick jag först
började älska dig.»
Å, hennes ögon voro vackra, och hennes lugna
säkerhet var fruktansvärd, då hon lade sin hand på
min arm för ett ögonblick och sade med låg, lugn
röst:
»Ja, jag. .. jag tror, att jag vet det. Det var
den där morgonen under pamperon utanför La Plata,
då du slungades in genom dörren till min fars hytt.
Jag såg det i dina ögon. Jag visste det. Jag tror
att det var första gången, just i det ögonblicket.»
Jag kunde endast böja på huvudet och dra henne
tätt intill mig. Och hon såg upp på mig och sade:
»Du var mycket löjlig, där du satt på sängen och
höll dig fast med den ena handen, med den andra
handen instucken under armen, och stirrade på mig,
förargad, överraskad, med dum min, och sedan . . .
jag vet inte, hur det gick till. . . sedan visste jag,
att du nyss hade kommit till medvetande av . . .»
»Och i nästa ögonblick ryste du till», sade jag
aggressivt.
»Det hade sina skäl», medgav hon utan falsk
blygsamhet, och sedan lutade hon sig tillbaka med
händerna på mina axlar och skrattade sitt lilla porlande
skratt och blottade sina vackra vita tänder.
En sak är det, som jag, John Pathurst, vet:
hennes porlande skratt är det mest tillbedjansvärda
skratt jag någonsin hört.
321
Myteriet pä ”Helsingör”.
27
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
