Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Med vår avdrift skola vi vara nära under land
i morgon bittida, inte sant?» frågade jag försöksvis.
»Ja», nickade kapten West, »och om inte den
västliga strömmen vore och om inte landet krökte
sig åt nordost, skulle vi vara i land på morgonen.
Som det nu är, komma vi väl under land i
dag-ningen, färdiga att smyga oss rundt, om det blåser
annan vind, eller att vända, om det inte är någon
ändring i vindriktningen.»
Det föll mig aldrig in att kritisera hans omdöme.
Vad han sade måste vara riktigt. Var han inte
samuraien?
Men några minuter därefter, då han hade gått
ner, såg jag mr Pike gå in i navigationshytten.
Efter att ha gått av och an en stund och stått och
sett på, hur Nancy och flera matroser flyttade
presenningen från lä till lovart, styrde jag kosan
akter-över till navigationshytten. Driven av jag vet inte
vilken ingivelse, tittade jag in genom en av
glasrutorna.
Där stod mr Pike med avtagen sydväst och med
oljekläder, som lämnade efter sig små bäckar på
golvet, och lutade sig över sjökortet med passare
och paralfellinjal i handen. Det var uttrycket i hans
ansikte, som överraskade mig. Den vanliga
butterheten hade försvunnit. Allt vad jag kunde se var
oro och ängslan... ja, och ålderdom. Jag hade
aldrig sett honom se så gammal ,ut, ty i detta
ögonblick såg jag för mig all lödeläggelse och trötthet
efter hans sextionio års kamp med havet och
stirrande på havet.
Jag smög mig bort från fönstret och gick över
323
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
