Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trettioåttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åtta på morgonen — tolv timmar å rad under en
Kap-Horn-storm med kvicksilvret på fryspunkten.
Sedan — ty jag hade dåsat till — hörde jag
höga rop ovanför mitt huvud, vilka upprepades
längs hela aktern. Jag fick ej veta förr än
efteråt, att det var mr Pikes kommando: »Ror dikt i
lovart!» som fortplantades från fören genom de
matroser han posterat ut med vissa avstånd på bryggan.
Allt vad jag visste, då jag så där spratt upp
ur sömnen, var att någonting tilldrog sig däruppe.
Då jag drog på mig mina ångande vantar och
sprang så fort jag kunde uppför den gungande
trappan, hörde jag trampet av besättningens fötter,
som för en gångs skull ej sölade. Då jag var i
gången utanför navigationshytten hörde jag mr Pike,
som redan sprungit den långa vägen från fören,
ropa:
»Mesanbrassarna! Släck, edra djävlar! Men
behåll en törn! Hit åt, akteröver, allesammans! Kila
på! Rör på spelet, om ni inte vill simma! In med
babords brassar! Släpp dem inte! Läbrassarna! Om
ni låter er törn gå, klyver jag skallen på er! Raska
på! — Är rodret hårdt över? Varför i helvete
svarar ni inte?»
Allt detta hörde jag, medan jag sprang till
dörren på läsidan och undrade, varför jag inte hörde
samuraiens röst. Då jag gick förbi
navigationshyttens dörr, såg jag honom. Han satt i soffan,
vit i ansiktet, med en sjöstövel i sina händer, och
jag kunde ha svurit på, att hans händer darrade.
Så mycket såg jag, och i nästa ögonblick var jag
ute på däck.
330
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
