Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade han hämndlystet. »De kanske döda mig, all
right, men jag också döda några.»
Han sköt undan sin rock, och jag såg, att han
på vänstra sidan bar en stor slaktarkniv instucken
i ett fodral av segelduk, så att handtaget var lätt
åtkomligt. Han drog ut den — den var drygt två
fot lång, och för att visa, att den var skarp som
en rakkniv, skar han en bit tidningspapper i många
remsor.
»Haha!» skrattade han sardoniskt. »Jag är en
chink, en apa, en förbannad dumhuvud — duger
till ingenting, vasa? — förbannad rutten
helvetesyngel. Men jag är inte rädd för dem.»
Och ändå finns det inte det ringaste bevis på,
att de ha något rackartyg för sig. Ingen vet, vad
timmermannen har råkat ut för. Det finns ingen
ledtråd, inga spår. Natten var lugn, och det
snöade. Inga sjöar spolade över däck. Den
klumpige, tungfotade, förväxte jättepojken har troligen
gått överbord frivilligt eller med våld?
Klockan åtta höll mr Pike förhör med vakterna.
Han stod vid akterdäcksräcket och tittade ner på
besättningen, som var församlad på mellandäck
nedanför honom.
Han förhörde dem en i sänder, och var och en
gav samma svar. De visste ej mera om saken än
vi — eller åtminstone försäkrade de det.
»Nästa gång skyller ni mig väl för, att jag har
vräkt den där stora drummeln överbord med mina
egna händer», väste Mulligan Jacobs, då han
tillfrågades. »Och det gjorde jag kanske, jag som är
så stark och far fram som en rasande tjur.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
