Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ostliga stormen, drev upp en sjögång, som var
alldeles förfärlig. Två man knogade vid ratten med
avlösning i varje halvtimme, och trots kölden badade
de i svett, långt innan deras halvtimme var till
ända.
Air Pike hör till den gamla stammen. Hans
uthållighet är underbar. Vakt efter vakt, alla vakter
i sträck, höll han ut på däck.
»Det här kunde jag aldrig tänka mig», sade han
vid midnattstiden, då de starka orkanerna kommo
och vi lyssnade för att höra, om inte våra lättare
spiror där uppe till väders skulle springa och ramla
i däck. »Jag trodde, att jag hade dansat min sista
virveldans. Men se nu bara!
»Herre Gud, jag seglade som tredje styrman på
den lilla »Vampyren», innan ni var född. Femtiosex
man för om masten, och den sämsta lättmatrosen
en riktig sjöman. Vi hade åtta jungmän och
båtsmän, som voro båtsmän, och segelsömmare och
timmermän och stewarder och passagerare, så att
det myllrade på däcken. Och tre styrmän, rivande
karlar, och kapten Brown, »lilla underverket». Han
vägde inte femtio kilo, men han satte fart i oss —
han satte fart i o s s, tre rivande karlar, som lärde
oss av honom hur man skall sätta fart i folk.
»Det var hand i hår och kniv i strupe från första
stunden. Redan första gången vi skulle sätta oss
i respekt hos besättningen, fingo vi våra knogar
skamfilade. Det har jag märken efter än i dag.
Varenda sjömanskista bröts upp, varenda
sjömans-säck tömdes, och whiskybuteljer, stålhandskar,
kuldaggar, bowieknivar och pistoler vräktes lasstals
354
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
