Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tog ett språng ner på meUandäck. Men pistolen
klickade. Dess sista kula hade fällt Bill Quigley.
Och akterdäcket var vårt.
Händelse följde fortfarande så tätt på händelse,
att jag gick miste om mycket. Jag såg stewarden,
krigisk och försiktig, med den långa kniven Iyftad
till hugg, komma ut från navigationshytten.
Margaret följde efter honom, och bakom henne kom
Wada, som bar mitt winchestergevär. Som han
sade mig efteråt, hade han gått efter det på hennes
tillsägelse.
Mr Pike granskade med kallblodig brådska sin
pistol för att se efter, om den var i olag eller tom;
då frågade Margaret honom om vår kurs.
»Bidevind», ropade han till henne, i det han
rusade föröver. »Rodret hårdt över, annars driva vi
back . ..»
Han svek ej sin plikt mot det fartyg han hade
under sitt befäl. Där såg man tydligt, vilken man
av järn han blivit under alla dessa år av järnhård
träning. Medan det blodröda myteriet grep
omkring sig och dödens vinge susade, kunde han ej
glömma sitt ansvar, fartyget, Helsingör, denna
döda produkt av stål och hampa och vävd bomull,
som för honom var en strålande personlighet.
Margaret skickade Wada till mig, medan hon
sprang till ratten. Då mr Pike rusade förbi hörnet
av navigationshytten, hördes samtidigt ett skott från
midskepps och en kulas smäll mot stålväggen. Jag
såg mannen, som fyrade av skottet. Det var
cowboyen, Steve Roberts.
Vad styrmannen beträffade, kastade han sig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
