Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtioandra kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vatten från en trädgårdsslang. Det var en
stråle av bly jag riktade mot honom. Jag får
aldrig veta, hur många gånger jag träffade honom,
men jag är säker på, att sedan han började sitt
långsamma, raglande fall, fick han åtminstone tre
kulor i sig, innan han slog i däck. Men ännu
under fallet och då döden redan var över honom,
lyckades han fyra av sitt vapen två gånger,
mekaniskt och på måfå.
Sedan han slog i däck, rörde han sig aldrig. Jag
tror, att han dog i fallet.
Medan jag sänkte geväret och betraktade det
hastigt utrymda mellandäcket, kände jag, att Wada
rörde vid min arm. Jag vände mig om. I handjen
höll han ett dussin små rökfria patroner. Han ville,
att jag skulle ladda om. Jag’ öppnade magasinet
och lutade geväret, så att han kunde låta de nya
patronerna glida in på sin plats.
»Gå efter flera», sade jag till honom.
Knappast hade han gått för att uträtta ärendet,
förr än Bill Quigley, som låg vid mina fötter, ställde
till med ett intermezzo. Jag hoppade till — ja, och
jag tillstår uppriktigt, att jag skrek — av häpnad
och överraskning, då jag kände hans händer hugga
tag om mina vrister och hans tänder borra in sig i
min vad.
Det var mr Pike, som kom till undsättning.
Styrmannen tycktes ej röra vid däcket. Jag hade ett
intryck av, att han svävade till mig genom luften,
slog ned bredvid mig och i samma ögonblick höjde
den ena av sina stora fötter till en spark. Bill
Quigley sparkades bokstavligen bort från mig, och
375
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
