Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Spink och Louis, var de tro, att de andra
matroserna sova, och det går alltid ut på detta: var
är det sannolikt att andre styrmannen
sover?
Senast i går eftermiddag gav han mig ett alldeles
tydligt bevis på sin fixa idé. Klockan var fyra,
den första hundvakten började, och han hade nyss
avlöst mig. Vi ha blivit så vårdslösa, att vi nu stå
midt på ljusa dagen vid akterdäcksräcket, där man
är så utsatt. Ingen skjuter på oss, och ibland
sticker Pysslingen upp huvudet över skanstaket och
grinar eller gör clowngrimaser åt oss. Vid sådana
tillfällen betraktar mr Pike Pysslingens ansikte
genom kikaren och anstränger sig att finna några
svältsymtom. Han erkänner emellertid med ledsnad,
att Pysslingen tycks ha godt hull.
Men för att nu komma tillbaka till vad jag skulle
berätta. Mr Pike hade nyss avlöst mig i går
eftermiddag, då andre styrmannen klättrade upp på
backen och gick ända längst ut i fören, där han
stod och tittade överbord.
»Ge honom en kula», sade mr Pike.
Det var ett långt skotthåll, och jag siktade noga
och långsamt, då han vidrörde min arm.
»Nej, låt bli», sade han.
Jag sänkte den lilla studsaren och såg frågande
på honom,
i
»Ni kunde göra honom illa», förklarade han.––––
Livet är aldrig sådant vi vänta oss att det skall
bli. Hela vår resa från Baltimore till Horn och rundt
394
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
