Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofjärde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
myteristernas uppmärksamhet. Jag hörde hans
fötter dunsa mot däcket där nere, då han släppte taget.
Han gick genast föröver. Han iakttog ganska liten
försiktighet. Jag kan svära på, att jag ända till
midskeppskajutan hörde hans ålderdomligt hasande
steg. Sedan tystnade de, och det var allt.
Jag säger ännu en gång: det var allt. Icke ett
ljud hördes från fören. Jag gjorde min vakt till
dag-ningen. Jag fortsatte den, tills Margaret kom upp
p*å tdäck med sitt muntra: »Väktare, hur långt är
natten liden?» Jag gjorde nästa vakt (som skulle
ha varit styrmannens) till klockan tolv och åt både
frukost och lunch bakom den skyddande
kryssmasten. Och jag gjorde vakt hela eftermiddagen
och båda hundvakterna och fick även min middag
serverad på däck.
Och det var allt. Ingenting hände. Kabyssröret
rök tre gånger, vilket betydde, att man lagade tre
mål. Pysslingen gjorde grimaser åt mig som vanligt
från skanstaket. Maltesaren fångade en albatross.
Det blev en viss uppståndelse, då greken Tony från
klyvarebommen fiskade en så stor haj, att ett halvt
dussin karlar måste hala i reven och ändå ej
lyckades få upp den. Men jag såg ingen skymt av
mr Pike eller av renegaten Sidney Waltham.
Det var, kort och godt, en lättjefull och lugn dag
med solsken och mild bris. Vi hade ingen aning om,
vad som hade händt styrmannen. Var han fånge?
Hade han redan kastats överbord? Varför hade vi
ej hört något skott? Han hade sin stora pistol. Det
är ofattligt, att han inte använde den åtminstone
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
