Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja, och så gav jag Tom Spink en avstraffning i
dag. Sedan styrmannens försvinnande hade han
haft föga tilltro till mig och hade visat anlag för
uppstudsighet och olydnad. Både Margaret och jag
hade lagt märke till det var och en på sitt håll.
1 förgår talade vi om saken.
»Han är en duktig sjöman, men svag till
karaktären», sade hon. »Om vi låta honom hållas,
kommer han att smitta de andra.»
»Nåja, då skall jag ta hand om honom»,
förklarade jag käckt.
»Det måste du», uppmuntrade hon. »Var hård.
Var hård. Du måste vara hård.»
De, som befalla, måste vara hårda, men jag har
upptäckt, att det är hårdt att vara hård. Det var
t. ex. ganska lätt att knäppa Steve Roberts, då
han ämnade skjuta på mig. Men det är ytterst
svårt att vara hård mot en enfaldig anhängare som
Tom Spink — i synnerhet då han ständigt hejdar
sig i sista minuten, så att man inte får tillräcklig
anledning. I tjugufyra timmar efter mitt samtal med
Margaret brann jag av begär att få klarera historien
med honom, men hellre än att få den saken klar
skulle jag ha sett, att vi blivit föremål för ett
anfall av myteristerna.
En nybörjare kan inte på en dag lära sig att
använda mr Pikes barska sätt att befalla, ej heller
kapten Wests lugna, tystlåtna metod. Min
belägenhet var verkligen brydsam. Jag var inte van att
sköta folk, och det visste Tom Spink, trots sin
tjockskallighet. Och han hade tappat kuraget, sedan
styrmannen var borta. Han var rädd för styrman-
411
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
