Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiofemte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Buckwheat lyder lika raskt som han. Vad de
fem asiaterna beträffar, känner jag, att de stå
stadigare bakom mig nu, sedan jag har visat mig
som husbonde. Genom att örfila upp en karl tror
jag mig verkligen ha fördubblat vår samfällda
styrka. Och jag behöver inte örfila upp någon av de
andra. Asiaterna äro ldartänkta och villiga. Henry
är en trogen överklassaspirant, Buckwheat kommer
att följa Tom Spinks ledning, och Tom Spink, en
äkta anglosachsisk bonde, kommer att leda
Buckwheat så mycket bättre på grund av örfilarna. —
Två dagar ha gått, och två anmärkningsvärda
händelser ha inträffat. Myteristernas
proviantförråd tycks nalkas sitt slut, och vi ha haft vår första
vapenvila.
Jag har sett genom kikaren, att inga flera
kroppar av stormfåglarna, som de fånga, kastas
överbord. Detta betyder, att de ha börjat äta de sö|ga
och illasmakande djuren, men det betyder
naturligtvis inte, att de ha helt och hållet uttömt sina
övriga förråd.
Det var Margaret, som med sin sjömansblick på
den fallande barometern och på molnen, som
bryggdes ihop på himlen, fäste min uppmärksamhet på
den annalkande blåsten.
»Så snart sjögången börjar», sade hon, »kommer
den där lösa storsegelrån och alla de andra
tackel-grejorna att ramla ner på däck.»
Det var därför jag hissade den vita flaggen .till
parlamentering. Bert Rhine och Charles Davis
kommo akter om midskeppskajutan, och medan vi
samtalade, tittade många ansikten upp över kajutans
415
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
