Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de bli tvungna att på något sätt anbringa nya
brassar i fören, annars skulle mesanmasten under
sjögång bli av med varenda spira.
Men ändå är det myteri, vi äro föremål för,
löjligt och groteskt. Aldrig har det förekommit ett
sådant myteri. Det gör våld på alla traditioner och
alla precedensfall. Under ett av de gamla klassiska
myterierna skulle matroserna långt för detta ha
kastat sig som tigrar över aktern och dödat de flesta
av oss eller själva blivit dödade.
Därför hånar jag våra tappra myterister och
uppmanar dem att skaffa sig utlärda barnsköterskor,
alldeles som mr Pike. Men Margaret skakar på
huvudet och försäkrar, att den mänskliga naturen
är sig lik och att under liknande omständigheter
tar den mänskliga naturen sig uttryck på samma
sätt. Kort och godt, hon påminner om det antal
dödsfall, som redan förekommit; då hungern sätter
åt dem riktigt på skarpen, skola våra banditer företa
en stormning akterut.
Men under tiden -— bortsett från spänningen och
den oavlåtliga vaksamhet, som Margaret och jag
ensamma iakttaga — är det hela mera likt ett
stillsamt äventyr, en sida ur en roman, som slutar
lyckligt.
Visst är det romantiskt för en man och en kvinna,
som älska varandra, att avlösa varandra vakt om
vakt. Varje sådan avlösning är ett oförgätligt
kär-lekskapitel. Aldrig har det funnits en sådan
älskogs-lek — vindens och vädrets mumlande gissningar,
de viskade råden, kyssar, som bestå i befallande
42’6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
