Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fyrtiosjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid salongsskejlejtet och var henne mycket nära,
då hennes revolver knallade och fortfor att knalla.
Mitt första språng gällde mina illuminatorers
ned-halaregölingar. Tänd- och lösgöringsmekanismen
arbetade förträffligt. Jag drog i två av gölingarna,
och två av mina påfund flammade upp med en
smäll och gledo på samma gång automatiskt utför
kryssgaffelseglets lejdare och stannade automatiskt,
där deras linor slutade. Illuminationen var
ögonblicklig och praktfull. Henry, de båda
segelsömmarna och stewarden — åtminstone tre av dem
väcktes ur sin djupa sömn — kommo rusande fram till
oss vid akterdäcksräcket. Hela fördelen var på vår
sida, ty vi voro i mörkret, medan våra fiender
avtecknade sig mot ljuset bakom dem.
Men ett sådant ljus! Krutet fräste, knastrade och
sprakade och spottade ut den överflödiga benzinen
från de flammande drevbollarna, så att strömmar
av eld droppade ner på mellandäcket. Och från
signaleldarnas materia rann rödt, blått och grönt
ljus.
Det blev ej mycket strid, ty myteristerna
imponerades av vårt fyrverkeri. Margaret fyrade av sin
revolver på måfå, medan jag höll min studsare i
beredskap för var och en, som närmade sig aktern.
Men angreppet tog slut lika fort som det hade börjat.
Jag såg Margaret bomma på en karl, som höll på
att klättra upp på akterdäck från babords reling,
och i nästa ögonblick såg jag Wada anfalla honom
som en buffel, sticka honom i bröstet med spjutet,
som han hade gjort sig, och stöta angriparen
baklänges ner.
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
